Enligt manualen för våra breddgrader bör skymningen ej infalla före tre i sommartid.
I verkligheten växer träd, och långt ifrån alla har godheten att göra det på min sida av staketet.
Hemma i Stockholm får trädmördare härja vilt och öppna landskap på fina adresser. Men här, i mörka Småland, här har grannarna björnkoll på sitt virke.
Någons "lövmassaved" står retfullt vertikalt. På rot. Och deras kronor förkortar min dag. De flörtar med lövverket:
”Här står vi-ii. Var är du-uu?”
”Här står vi-ii. Var är du-uu?”
I skuggan växer mörka tankar...
Jag tänker speciellt på en ansamling sura alar som bänkat sig i motljus mot dansbanan och fått storhetsvansinne strax utom räckhåll för en motorsåg med blott blygsamt svärd.
Går genast in och googlar grövre sågar. Vill fälla timmer Canadian-style.
Faller för ett 106”-svärd som skulle matcha Göran Greiders skogshuggarskjorta, men ändå inte nå ända fram.
Så hur långt vågar en sommartorpare sträcka sig ut i Allemansrättens ingenmansland?
Lagar har begränsningar. Men tolkningen förblir liksom ett öppet landskap. Som varje sommar toppar löpsedlarna med nya drama från bärplockarland.
Kan jag månne locka hit ett gäng hungriga huggare med ett partytält? Eller skriva mig i Bulgarien? Hävda nödvärn? Mot en motorsåg som sett för mycket blodiga nattrullar på teve?
Tanken svindlar.
Och pappersarbetet. Ser redan svärmor bli bergtagen av rubriken utanför ICA-nära:
"Galning i GREIDER-outfit
SKAPAR KAOS på kalhygge!
FOLK RASAR!"
Fast ortsbefolkningen har i princip redan tagit ut allt av värde runt torpet. På satellitbilder av kalhygget kan man se att Granbarkborren bara lämnat en tunn svart lövridå mellan mig och alla utsikter till kvällsmys.
Ser mig omkring. Fattar mitt beslut. Tar på min myndigaste lantmästarmin och kliver över staketet och stegar fram tills grannens alar omringar mig. Viftar bort de små, som river i ryggen medan de stora bröstar sig. Stammarna ställer sig på rad mellan mig och ljuset.
Fäller ner visiret. Ser den sista kvällssolen i vitögat. Rycker igång min näst-näst bästa vän.
En 30-tums Partner*.
En 30-tums Partner*.
Nästa dag cyklar jag till närbutiken i skägg. Visslar lite, på den oskyldiges sång.
Kanske känner du igen refrängen.
”For I’m - a timber man - and work all day…”
* Sågen heter i verkligheten något helt annat.
