Jag har stött på honom förut, i ett köptempel nära mig. Han har stått i vägen och sålt gratis kontantkort från HaleBop, finsk miljö-el, vackra klistermärken med Pandor och GrönaÄrtor, Röda Barnen och Fancy-fonden. Han har lockat med billigare bredband och krämigare el. Ett rikare liv eller ett roppat samvete, till alla oss som i oförstånd, pröjsat vårt gamla till fulla priset.
Nu hoppar han fram i Kungsgatans motljus där står jag vid Konserthuset och inväntar en träff vid Orphei Drängar. Drängarna är tysta men säljarsnubben går på speed och viftar med dagens erbjudande...
– Ja, jo tyvärr, säger jag och minns kampanjen Amnesty for Jèsus A, generalfiguranten, som en gång fick mig att ifrågasätta 90-numren och lägga inbetalningsavierna i återvinningen. Som Röda Korsets, med sin nu ångerfulle general, envist stödd av en "arbetande ordförande" som varje månad tog ut ett arvode motsvarande hela insamlingen av årets julbasar.
Ville jag nu fortsätta stödja dessa pyramidspel med toppfunktionärer som lever lyxliv för den lilla slanten jag eventuellt kan bidra med i botten av bössan?
Svar nej.
Ynglingen känner min tveksamhet och går över till plan B. Men först gör han ett spattigt utfall mot en högklackad kvinna med påse från Pub. Hon får mycket lägligt ett inkommande samtal från Michael Jackson ("I'm Bad…") vilket i sin tur får honom att vända på en 1-krona (ja, det var billigare förr) och anfalla mig i ryggen.
– Så du gillar förtryck & tortyr? Tonläget är nu gällt och utmanande och frågan landar som en inkastad handgranat bland publiken.
Torghandeln tar time-out. Är gubben för Tortyr? Han pekar på snällpojkens ID-bricka som dinglar i ett tunt rött band runt den framsträckta halsen. Om det stått SOS Barnbyar eller Läkare utan Gränser, hade gubben klarat sig hem minus en hundring men med fullgott samvete. Försöker hitta en sekund för samråd mellan vänster och höger hjärnhalva. Vill vara säker på att snubben har vitt på fötterna.
– Är du volontär eller agent? frågar jag, för gubbfan vill numera skilja på högstämd filantropi och låga privatekonomiska incitament för en festvecka på Gotland.
Så agenten taggar upp och fäller ut vingarna och namnlistan. Läget blir spänt. De blå matarbussarna gör för första gången halt vid övergångsstället vid Hötorget.
– Du gillar alltså inte rättvisa! Er'u sjuk eller?
Vi låter frågan stå öppen. Istället undrar jag hur mycket han får i provision om han får tillgång till mitt mail-konto.
– Fuck off!
Fast bara om han taggar ner. Men det säger jag naturligtvis inte.
