En skruvad Väderrapport


Hör på avstånd att SMHI tonar ner sin klass 3-varning för Silverån i Småland. 
Skruvar lydigt upp volymen ett snäpp, för de goda nyheterna gäller uppströms. Sen ska ju vattenmassorna ta vägen någonstans. 
Silverån brukar mynna i Emån strax söder om Målilla i något som kallas - Skvalet. Nedströms väntar Emådalen med floden som råkar ha vägen förbi vårt enkla torp.
Men först lokala nyheter. Över till stackare som fått pool i källare. Känner oss lyckligt lottade, för vår torpargrund är inte första valet för en vattenbassäng som vill ut och resa.
Följer utvecklingen under helgen, i trygghet på fjärde våningen i Stockholm, men tänker oss en tur ner till landet...
Närorten Målilla kan stoltsera med en himla massa rekord. Vi talar knaskyla, tokvärme, blixt & dunder. En bilburen betraktare görs uppmärksam på detta faktum redan i rondellen. Mitt i den, reser sig en totempåle ur moraset som ett fuktat finger pekande mot skyn.
Från baksätet kommer order om en extrarunda runt jättetermometern i rondellen. 
Nollan brukar lysa ungefär i huvudhöjd, om du är fyra meter lång. Mätaren visar Celsius och är nyligen upprustad för 40 grader plus – eller minus. Skalan kan år som detta även symbolisera nederbörd eller grundvattennivåer. I meter.
Vi lämnar 34:an och lyckas ta oss över Emån till västsidan. Överger bilen på höglandet. Ser stugan skymta bakom sista kröken. 
På grusvägen dit väntar årets första bad.
Strax bredvid flyter allehanda lösöre. Titta! Emils snickerbo'?
Resliga alar vältrar sig vidare i tyst majestät på en å som fått storhetsvansinne. En rödgul barriär från Räddningsverket flyter förbi i maklig procession.
Mitt mannaminne sträcker sig inte bakåt till '69 eller '73, men väl till 2003. Då drömmen om ett ställe i skärgården bleknade betydligt. Om dom inte snott båten, kunde vi tagit en roddtur till ön där dasset tronade med en vidunderlig utsikt över gräsmattan. En vattenspegel som drog till sig en myckenhet av vattenfågel och sällsynta vadare.    
Då som nu, får fiskafänget en helt ny dimension från förstu'trappen. Gäddan lurar i stockrosen. Småfisken plaskar glatt under lövhögen. Komposten är fångad i ett bakvatten och virvlar runt som på replay.
I kryddlandet har regnmätaren gjort sitt. Drunknat efter 120 ml. Men stålställningen den vilar på, får ta tjänst som ögonmått för hur man ska tömma eländet. I badskor, vadarstövlar eller medelst kanot.
I stugan lyss' småfolket ej längre till Landvädret. Vi stryker öronen bakåt till Sjörapporten.
Med osedvanligt förutseende drog jag redan i påskas upp bryggan på verandan. Så nu kan vi förtöja de udda trädgårdsmöbler som valt att stanna kvar på tomten.
På löpsedeln varnar kvällstidningen: 
EXPERTEN: Gå inte ut! 
NU KOMMER ÅSKAN!
På plussidan då? Jo, färskpotatisen står redan klar i vatten. Bondens lugnande "Ingen ko på isen" tas lokalt till nya höjder med mer mediamässiga "Inga kor på taket". Och än hörs inget smatter av hovrande helikoptrar som vill bomba oss med matpaket.
På minussidan: Vårt överflöd flyter sakta nedströms. 
Samtidigt, i en helt annan del av världen, måste någon sakna vätan.