Dansken i gemen, är antingen knipslug eller knäpp. Allt beroende på vilken sida av sundet svensken för tillfället befinner sig.
Vi ringde en knipslug dansk från den knäppa sidan.
Vi hade bokat ett rum med frukost som mitt sällskap förmodligen valt för panoramabilden av frukostupplägget på bokningssajten.
Man behöver både vila och hålfotsinlägg i stål efter en lång dag på Louisiana, danskens svar på Skansen. Fast här letar vi inte järvar som är nergrävda i naturen, utan förundras över stor konst som står i vägen eller hänger upp&ner.
Chansen att gå vilse i kulturen är nära 100%...
Hur som helst en prisvärd upplevelse och ett dagsverke, hur man än förhåller sig.
Så du mellanlandar med platta fötter i shoppen eller helt uttorkad i caféet.
Där får du syn på något åtråvärt. En godbit. En tjock bok att spara till en annan gång, eller en kransekage som kroppen bevöver nu. Du frågar om priset.
Du vet på ett ungefär var kursen står.
Men "Fem-å-halv-fjærs"?
Helt obegripligt. Och dansken vet att svensken är på osäker mark och räcker över en hundring eller hela börsen. Låter dom ta vad dom vill ha. Möjligen Skåne, men inte Halland och Blekinge. Det finns ju en gräns.
Långt senare sitter köparen i säkerhet på rummet och kontrollräknar växeln. Förstår att säljaren räknar baklänges och i grundmåttet tjugor. Och här går det fem på hundra. Så fram med penna och papper eller en App for that.
Input: Min hundralapp.
Output: 25 spänn tillbaka, i konstiga mynt.
Så danskens Fem-o-halv-fyra skulle på ärans & hjältarnas språk betyda:
Upp med fyra tjugor, så river vi av en halv selma för skojs skull, om du toppar högen med fem lösa enkronor.
Svensken funderar… (80-(20/2)+5).
Svensken summerar…75! Varför sa han inte det direkt? Jo, för dansken är inte dum.
Ta vårt lilla Öland till exempel. Landet ligger där det ligger och utger sig inte vara mycket annat än det är. En ö i havet.
Dansken har mutat in en stor, som de marknadsför som Grønland, men är isigare än Island, en ö som ändå har vulkaner att värma sig med.
Ja, se danskar.
Men vi är kvar på Sjælland och finner krogen nattad och nersläkt och rummet låst.
Så vi ringer och väcker herrskapet ur "hygget" (kvällsmys, på danska) och undrar.
Inga problem, han har listigt gömt nyckeln utanför dörren i en därför avsedd keramikfigur som föreställer, ja "- et løve som smiler!"
Ett löv som ler?
– Naaj, et LØØØ-VE!
– Ett mycket stort löv som ler?
– Naj, naj. Et AFRIKANSKE løve, den store kat som jager zebras på savannet!
Vi gör oss en bild av trädgården och funderar en stund på om vi vågar vistas där.
Vi hittar till slut nyckeln gömd i lejonets gap i stenrabatten.
Rummet är mycket fint. Och alldeles utanför, i deras "Hestehav", kan man se hästar gå på vatten.
Herre Jesus, tänker vi.
Herre Jesus, tänker vi.
