Först på plats är Rävarna, de som har intressen eller motioner att bevaka men oftast håller sig till ordningen och vet hur en agenda ska dras av.
De bänkar sig vant i lösa grupper kring godisskålen som införskaffades en gång då stambytet skulle ventileras och en majoritet av medlemmarna föll i koma av sockerfall...
Den andra gruppen kan vi kalla Släntrarna. De anländer sent efter ha slagit ut ett kök utan att ha alla papper i ordning.
Ordföranden sitter på katedern med nervösa ben och en tom blick på den sista gruppen att räknas in i fållan: Foliehattarna.
Här står annat än agendan på tapeten. Men på något sätt lyckas de ändå lura till sig en gul lapp att rösta med och hitta en undanskymd plats där de kan skriva arga meddelande på gula lappar som de kan anslå i hissar och tvättstugor.
Själv ansluter jag mig till den senare gruppen för att i smyg föra ett helt eget protokoll.
Mötet anser sig behörigen utlyst och raskar över en radda formalia tills Peter Gabriel ringer in, och efter 16 takter Sledgehammer reser sig en av släntrarna och ger vidare instruktioner för pappas köttfärssås. Under tiden har en annan släntrare upptäckt godiset.
– Kan ni skicka skålen bakåt till oss?
En mötesräv, som just plockar ut den sista skumbananen, vet ordningen.
– Du får väl skriva en motion, som vi andra. Han söker folkligt stöd men tvingas till slut överge skålen.
Medan de bakre bänkarna letar lakrits klubbar vår ordförande igenom ansvarsfrihet och nya arvoden för styrelsen.
Så är tiden inne att avstyrka motionerna.
Jag försöker spåra herr A, som skadat sig på kvarglömda "leksaker på hjul som utgöra fara för liv som röra sig till fots över gården".
Eller fru B, som önskar kompensation från sportpuben Gröne Jägaren och/eller Hammarby IF, då frustrerade fotbollsfans kastar vatten i hennes port.
Söker efter C, en lätt störd medlem som vill sova för öppet fönster och införa flygförbud för måsar mellan kl 03 – 06.
Och så vidare till min favoritpunkt. Den öppna frågestunden. En viljornas kamp, för nu är både godiset och syret slut.
En gul lapp sticker upp i hörnet. Tajmingen är perfekt: Vårt styrelseproffs ropar "bordlägges", sekunden innan foliehatten hinner trumfa "sluten omröstning!". Så vi avrundar.
Två bänkar bort har jag i alla fall lokaliserat Hissmannen. Munkjackan som ritar snopphuvuden med darrig stil på alla gula arga lappar.
Kan bara hoppas att ingen identifierat Stollen, han som matar måsarna och tänder tobak sent på loftgången.
