– Titta, inga ben!
Storfiskaren pekar pedagogiskt ut denna anatomiska lustighet för lilla gubben.
Kaj 18 månader, har ännu inte sett fisk som sprattlar innan den landar som mos i haklappen.
– Baah! DAH! säger Kaj. Upphetsad men inte övertygad.
– Ja, fisken har badat, säger jag lugnande. Till barnet. Som förundrat ser ner i det mystiska vattnet samtidigt som herr abborre får en fet smäll med blydaggen över huvudet så att den lugnar sig betydligt inför lektion 2...
– Daah!?? konstaterar Kaj.
– Ja... Nu är firren dö.
Fast fjällning, urtagning, rensning och byxning är en slemmig historia som vi spar tills barnet är moget för splatterspel och slakta zombies.
Istället förundras vi tillsammans för en stund inför fiskens stiliga förpackning. Vi sticker oss på fenor. Räknar fjäll och vassa tänder - men hittar inga ben!
I ett tidigare liv försökte jag intressera marknadsdirektören för Frionor för detta faktum. Tanken var en humoristisk kampanj för äkta fisk på menyn i skolmatsalen. Det gick sådär.
Fiskpinnarna slank väl ner, men skulle eleverna verkligen behöva bry sig om maten var fågel, fisk eller mittemellan?
– Kidsen gillar inte mat med ben i. Ju.
– Just därför. Vi behöver få till en (större budget för)attitydförändring. Det är ju först på tallriken som fisken får ben och det har sin förklaring -.
– Stopp, håll i hästarna nu.
Men min entusiasm kände inga gränser för torsken simmade på den tiden mer i skirat smör på Sturehof, än i fossila fuloljor på kontinentalsockeln.
– Vi kunde koppla fisken till Västerhavet, så friskt och gott, spånade jag och visade bilder på morska fiskekuttrar som mot alla odds gick ut i styv kuling för att fånga havets sista läckerheter till den beiga, bedagade matsalen med klass 3B.
– Men vad skulle kökspersonalen säga?
– Jag vet en som kan fixa det!
Men det kunde han inte. Även mästerkockar har på senare tid gått bet på uppgiften. Våra hjärnor fick inte tillräckligt med fisk.
Ny svensk spetsforskning visar att sex av tio kids i mellanstadiet passar, om du frågar om potatismoset tillhör växt- eller djurriket.
En Happy Meal är inget Kaj förknippar med något han klappat på LillSkansen.
Och pasta i alla sina former ska vi inte tala om.
– Kaj, pausa spelet nu. Vill du ha fjärilar eller skruvar till ketchupen?
