Now we know whodidit. Efter alla lustmord i fridsamma Midsomer med 3 döingar i snitt per avsnitt, framträder ett mönster.
I England landar söndagsdeckaren än idag på ett erkännande. Eller i alla fall ett avslut. Typ en avundsjuka på någon annan hobbyodlares alltför stora lökar. Och det blir inte antikhandlaren, utan den distingerade gentlemannen på bondens marknad som till slut ertappas med trubbigt våld, en giftpil eller en blodig spade.
I England landar söndagsdeckaren än idag på ett erkännande. Eller i alla fall ett avslut. Typ en avundsjuka på någon annan hobbyodlares alltför stora lökar. Och det blir inte antikhandlaren, utan den distingerade gentlemannen på bondens marknad som till slut ertappas med trubbigt våld, en giftpil eller en blodig spade.
Det svenska ”deckarundret” är fortfarande en gåta...
Den svarta baksidan av den svenska modellen sägs göra stor succé i utlandet. Klass, gener och kultur mixas till nåt som säljs som samhällskritik.
Jag misstänker att målgruppen rör sig med samma motiv som får folk att dröja sig kvar lite för länge vid trafikolyckor eller önska sig en annan regering. Ett signalement som även passar in på många före detta reportar som skriver dessa rysliga historier.
I den svenska tevedeckaren kan vi vänta oss allt – utom ett klart slut. För i Sverige är alla offer.
Låt oss börja vår nedstigning i helvetet med lite källartortyr, slavhandel och ett ritualmord eller två. Åh, så kittlande. Och gärna på en isolerad ö, slash övergiven gård, slash nersläkt slakteri.
Offren hittas av en slump eller i delar, av de enda vakna skådespelarna i serien. Sen sätter radiopoliserna Kling & Klang sin tunnbrödsrulle i halsen och kallar in förstärkning. In kommer blåljusen och den alltid småätande likbesiktaren. Nu blir det spännande värre. Förtexterna!
Här talar vi drama och höstens storsatsning. Och sedan, om tiden tillåter, själva filmen.
Vår trygga rättsläkare konstaterar kort mellan tuggorna att liken saknar hjärta eller huvud.
Vårt enda vittne är antingen en papperslös med doktorsexamen, en lingonplockare, minderårig eller lätt funktionsnedsatt. Gärna allt i ett.
Deras enda uppgift är att via tolk villa tittaren ner i träsket. Småbuset mitt på vägen är bara villospår.
Vi kan lugnt utgå från att ärkeskurken i dramat är etnisk svensk. Rik och kåt på mer av hummer.
Tevedeckarens modus operandi får mig att fokusera på den inre spaningen. Rent statistiskt, bör vi söka antingen en rik direktör på vapen eller fulmedicin till 3:je världen, en dyr advokat på Strandvägen med doft av överklass, eller en pensionerad präst av svenska kyrkan med dragning åt det pedofila.
Med tanke på söndagskvällens offer, kan vi inte helt utesluta en lågpannad polis med rasistista motiv.
Hur som helst har boven goda kontakter med pampen som leder utredningen på en politisk nivå.
Polisledningen är utan undantag en överlevare som fått jobbet på grund av gedigen inkompetens. Hans fenomenala brist på moral och ryggrad ska tjäna som kontrast till mellanchefen, ett inkvoterat befäl som bör spelas av någon i kjol.
Detta för att poliskvinnor kan vara smarta medan alla polismän är korkade, enligt genusbloggare.
Jag går på magkänslan. Slår i belastningsregistret.Och hittar bovarna direkt!
På sannolika skäl anhåller jag roteparet Börjlind för att ha ett fuktat långfinger med i manuset.
De är bundna till brottet på 3 punkter:
- Våra hjältar fyller ut den sedvanliga polisrocken
- De kunde ha klippt bort minst halva dialogen
- Och storyn, så otroligt korrekt.
Med deras Beck 52, Wallander 23, Morden, Graven och nu senast A-gruppen klarar jag inte mer.
Kriminalvårdsanstalterna måste vid det här laget vara sprängfulla av dryga direktörer, perversa präster och pensionerade poliser.
Som Leif GW kanske skulle uttryckt det. I nysvensk deckarproduktion är stereotyperna kraftigt överrepresenterade.
Nu behöver vi en cliffhanger.
Landet är enligt uppgift begåvat med sisådär 20 tusen riktiga poliser som sällan syns på gatan. Behöver vi fler? Eller skulle det räcka med att byta ut de 200 befälen i toppen?
Ska fråga Leif på tisdag.
Om man döms i tingsrätten, så frias man sen i hovrätten. Eller är det tvärtom?
