Färgerna förvirrar mig och en stackars flicka är så trött på valbevakningen att hon gråter i Youtube.
Men efter lite Bolibompa och Myror i Brallan är reportrarna tillbaka i rutan igen.
Nästan 4 års trixande för att svära in sig i historien måste få ett slut.
Åh, tänk att få vila rumpan på heta stolen i ovala rummet i vita huset, i några månader innan nästa valkampanj börjar. Jipyao.
Folk i tre swingerdelstater sitter tydligen på utgången. Via elektorsröster i Iowa, Florida och Virginia. Jag ser framför mig Pickup-trucks, fruktjos+kontrollerade substanser och - oskulder?
Gu vet hur det ska gå...
Dagen före valvakan är Romney högoddsaren på Betson och ger 4 gånger pengarna för den som satsar på förändring.
Vilket lustigt nog var Obamas kampanjparoll. Hope and Change. Den blå Obama har också det mest välsmorda munlädret av di två. Han är svart, snygg och spännande.
Den röde Romey är vit, skitrik och presidentlik på det där tandpolerade viset. Och frireligiös, gubevars. Det skulle inte heller förvåna mig om han äter kött.
Om han ändå kommit ut som vegetarian, konverterat till islam, bytt kön och skaffat katt. Då skulle han kanske haft en chans i våra media.
Men vi bor i Obama-land. Har vi någon motsvarighet till elektorer? Ja, kanske Public service och kunskapare i media som vet att filtrera valet för en större publik. Vi som vet att presidentvalet är för viktigt att överlåta på amrikanare.
Som när de hade mage att välja Nixon, en snubbe med radioutseende. Eller Jimmy Carter, en jordnötsbonde. Och som jag köpte hans nötter på en reklamslogan: ”De Största kommer från Amerika”.
Eller ta en Reagan. Vad vet en jädrans B-skådis om politik? Eller han Schwarzenegger (blotta namnet känns suspekt i genusvetarkretsar).
Nej, tacka vet jag en svensk broiler, vald via ombud direkt från kortlistan i ungdomsförbundet.
Personval känns liksom opassande over here. Och det där med sakpolitik verkar jobbigt. Lika jobbigt som att välja vilken profitör som ska få leverera elektriciteten som ska lysa upp mitt kära folkhem i fyra år till.
Nej, vi får gå på magkänslan. Dvs figuranternas frisyrer och makarnas kjollängd. Såsom media väljer vinkel och ”folk på gatan” att fråga ut.
Det är gott och väl att leva i en folkets demokrati.
Tills det räcker med en enda röst, kanske din, för att ge fel lag 51% majoritet att dra det andra laget 100% i näsan.
Måste kontrollräkna slutresultatet senare. Tur att vi inte är lika lättlurade som jänkarna.
Okey, det var några år sen Sven Wollter höll hov på ABF under rubriken ”Kuba - en missförstådd demokrati”. DDR, Sovjetstaten och Mao hade också sina glansdagar. Numera mest i akademiska kretsar. Kina går i dagarna igenom sitt stora ledarskifte. Man tror att vinnaren är en kines. Men det mesta ligger i mediaskugga inför presidentvalet på tisdag.
Tur att vi har vår trygge Elfsberg på plats där borta.
Jag känner dock ingen av kandidaterna särskilt väl.
Kan inte ens minnas när vi sist var inbjudna till en pizzakväll i Vita Huset. Men jag tänker klappa en portugisisk vattenpudel på hundmässan snart.
Och jag har så mycket gemensamt med fru Obama.
Vi gillar broccoli.
